Behöver vi dricka bajsvatten i framtiden?

AI-genererad bild, tyvärr inte alltför overklig.

Det är först efter vi ser en pågående skogsbrand, pandemi eller krig i vårt närområde som de flesta i västvärlden börjar fundera på vad man ska göra åt saken, må det vara att göra brandgator, köpa in lager av skyddsutrustning eller förbereda skyddsrum.

Vi vet med säkerhet redan nu att tillgång till tjänligt färskvatten är den absolut viktigaste frågan på sikt vad gäller världens resurser. Faktiskt även här norröver, om än kanske inte dagligdags som är fallet i många utvecklingsländer. Av någon anledning är det först när vi förbjuds vattna gräsmattan, tunnelbanan översvämmas, brunnen sinar eller visar sig vara förgiftad med PFAS som vattenfrågan uppmärksammas i Nordeuropa. Självklart jobbas det med Mälarens slussar eller att valla upp skånska kustremsor, men gemene man utgår ifrån att dricksvatten löser sig på något sätt, det finns ju en massa vatten överallt trots allt.

Samtidigt finns det också andra strukturproblem för investeringar i den bredare vatten-infrastrukturen; de kommunala vatten-bolagen i Sverige får t.ex. inte investera tillräckligt för att framtidssäkra avloppen mot översvämningar som ofta riskerar att kontaminera våra vattendrag och vatten-reserver och i värsta fall även dricksvatten. Problemen finns såklart också i många andra utvecklade länder, t.ex. i Frankrike där vi såg hur OS-tävlingarna i Seine gjorde simmarna sjuka och Perrier visat sig sälja renat bajsvatten i åratal.

Investeringar där gammal teknik löser nya utmaningar kan bli väldigt dyrt. Det finns massor av ny teknik att tillgå, men för just vatten så lutar vi oss oftast mot gammal teknik med utgångspunkt i en gammal och oflexibel infrastruktur. Nya innovationer kan dock kombineras med gammal teknik för att göra det påtagligt mycket billigare och miljövänligare att med bättre precision vidta åtgärder där och när det verkligen behövs insatser.

Så hur ser vi till att forskning och entreprenöriell energi omvandlas till fungerande lösningar som bidrar till att minska kostnaderna för dessa investeringar? Jag tror inte att problemet i Norra Europa ligger i brist på idéer eller drivkraft, snarare medvetenhet och vilja bland investerare, framför allt i tidiga faser. Impact-investeringar i Sverige i all ära, men hur mycket går till innovation inom vår viktigaste resurs för eget bruk?

Som mentor och rådgivare till en rad startups i tidiga faser så kretsar mycket kring deras pitchar. Framförallt är det problemformuleringen som brukar vara en utmaning för dem att förklara för potentiella investerare. För en innovatör är själva är problemet uppenbart. Och för startsups som säljer in sin produkt/tjänst till potentiella kunder vet deras kunder redan att de har en utmaning, åtminstone undermedvetet. Så hos de som behöver lösningarna har vi nog inte något problem med insikt. Men innovation måste ligga före och då krävs att investerare förstår problemet långt innan lösningen är klar. Därför är problemformuleringen central när startups ska övertyga investerare.

Men, till skillnad från vad de flesta utan påtagligt inflytande och som litar på att kapitalismens styrande, dvs "marknaden" eller "pengarna", vet bäst, så har pre-seed och seed-investerare väldigt lite kunskap och den stora bilden. Jag beklagar om jag sårar några änglar några nu, ta det inte personligt, men framförallt pre-seed investerare har en tendens att själva vilja känna igen sig i problemet och därmed förstå om lösningen har marknadspotential. Jag har de senaste två decennierna vid ett otal tillfällen samtalat med ängel-investerare som sedan rådfrågar sina nära personliga vänner eller till och med sina egna barn huruvida de tror på till exempel en viss teknik. Alltså inte några rapporter eller bredare underlag.

När jag under hösten 2024 förklarat situationen med dricksvatten på sikt och de lösningar som finns, så var den vanligaste reaktionen hos nordiska änglar att "men man kan väl bara..." eller "det kan väl inte vara så svårt att...". Men när man förklarar för någon med rötter där du inte kan dricka vatten direkt ur din egen brunn behövs inga övertygelser, de vet redan. Eftersom vi inte har någon Zennström, Ek eller de Geer som genom vattenteknik gjort sig en förmögenhet som de kan återinvestera i nya vatten-innovationer så finns det inget venture-ekosystem att skapa. För det är så vi byggt våra IT, musik och FinTech-industrier i Sverige, och inget fel i det, men andra utmaningar kräver andra lösningar.

Det har givetvis gjorts en del svenska satsningar på vatten-innovationer, t.ex. Wayout eller Drupps, som inte givit någon vidare avkastning till investerarna ännu, men mycket kunskap har genererats. Dock det är knappast miljarder som plöjts ned. Samtidigt är det dyrt med vatten-investeringar, extrem CAPEX rent av, och det är därför vi verkligen behöver innovationer för att minska dessa kostnader. Så hur löser vi detta? Innovatörer behöver stöd och hjälp, inte minst finansiering för både forskning, hårdvara, utveckling och marknadsanpassningar för lösningarna. Jag tror personligen inte på att staten ska administrera bidrag för bolag att komma i gång, det blir snarare oftast någon slags konstgjord andning eftersom man måste definiera i detalj hur framgången ska se ut innan idén ens kläckts, medan en erfaren affärsängel fattar snabbt och kan bedöma potentialen utifrån sin erfarenhet att bygga bolag och förstår vad som saknas.

Avanza skriver om internationella fonderna med fokus på vatten att: ”Dessa vattenaktier/fonder kommer sannolikt aldrig vara några aktieraketer, det är ju trots allt verksamma i en relativt defensiv bransch.”  Dvs, du hittar inga framtida Google eller Tesla-aktier i dessa fonder som bygger på en 100x-investering hos några guldägg, men varför ska det behövas när det handlar om något vi inte klarar oss utan? Absolut, mycket kan optimeras med AI, men i slutänden behövs hårdvara för att lösa vår överlevnad, och därmed CAPEX. Strukturproblemet är väl då kanske brist på flockbeteende när det behövs som mest?

I många delar av världen utanför Norden finns, tro det eller ej VCs, inkubatorer, investerare med mera som har ett stort eller huvudfokus på vatten eller vattenteknik, men det finns knappt några i Norden. Förutom Sandberg Development (Malmö) och Katapult VC (Norge) känner jag åtminstone inte till några.

Här har vi alltså en diskrepans som behöver åtgärdas om vi inte om några decennier ska riskera att hamna i nästa kris som stavas vatten. Frågan är, ska vi gå och hoppas på att investerare förstår framtida behov av innovation och strukturella investeringar? Eller blir det sommaren 2025 som den krisen visar sig? Grundvattennivåerna är redan låga och på Gotland får man redan i april inte vattna gräsmattan. Och om några somrar kanske det regnar så mycket att några kommuner får leva med att deras invånare får dricka renat bajsvatten.